Genom allt
Genom allt:
1. Vem orkar
2. Ännu
3. Klagorap
4. Judas Iskariot ”Jag minns att jag blev förvånad”
5. ”Varför är du här?” Judas Iskariot
6. Petrus sorgesång
7. Judas blues
8. Marias brygga
9. ”Kommer ni inte ihåg?”
10. ”Visst kommer vi ihåg”
11. ”I oss alla”
12. ”Det får inte va´ slut” Maria Magdalenas sång
13. ” Det är, det tar inte slut”
14. ”Livet är segrare”
15. ”Vi är släkt – vi är kallade”
16. Slutsång
Vem orkar?
Vem orkar se?
Vem orkar gå?
Vem orkar höra på?
Vem orkar med allt svek,
all själviskhet och girighet?
Vem orkar möta allt,
bära allt?
Överallt
Vem sjunger hoppets sång
När natten verkar lång?
Ännu
Ännu sjunger det om våren
Ännu hittar fåglarna tillbaks
som förr om åren
Ännu ger oss marken grödan
Ännu skördar människan den frukt
som ger oss födan
Ännu hörs de goda orden
Ännu vill de flesta människor
ha fred på jorden
Ännu finns det hopp och trohet
Ännu föds det kärleksbarn som möts
av kroppens ömhet
Klagorap
Det sköljer ständigt över oss från morgon och till kväll
I tidningar och radio, är rapporten aktuell
All djävulskap, all girighet. Är inte någon snäll?
Som om varannan människa är skum och kriminell
Vem orkar stå för något nytt, vem orkar stå emot
när ondskan breder ut sig och vi hör om våld och hot?
Är kriget en naturlag som skördar många liv?
Var i hela världen finns ett bra alternativ?
Fast alla vet, fast alla hört, fast hoten duggar tätt,
om vår miljö, så är det ändå svårt att välja rätt
Vi väljer både flyg och bil, trots det vi hört och sett
Fast alla vet, fast alla hört så är det inte lätt
Vem orkar höja rösten för solidaritet
och välja kampen för det lilla barnets utsatthet?
Att många saknar bröd och hem, är något som vi vet
Trots det så verkar inte vägen gå mot jämlikhet
Om Gud är god, om Gud är stor, om Gud är kärleken
och samtidigt allsmäktig, då är det svårt, min vän
att få ihop den tanken med livsutvecklingen
Har Gud förlorat makten, eller kommer Gud igen?
Judas Iskariot
1.
Jag minns att jag blev förvånad
Och tänkte: ”Vet han egentligen vem jag är?”
Kände han till min giriga själ
och mitt stora pengabegär
Visste han vad han gjorde
när han kallade mig?
Hade jag ens en chans
att svar Ja eller Nej?
Allt kom så plötsligt, allt gick så (väldigt) fort
När han sa: ”Du ska följa mig, Judas Iskariot”
2.
Han lockade fram nå´t mera
och gav mig tro på att jag kunde hitta rätt
Då blev jag ivrig och ville nog väl,
men det skulle gå fort och det skulle gå lätt
Jag ville inte vänta
och höra på allt som han sa
Allting gick snett och fel
inget blev bra
Jag har gått vilse, jag är en idiot
Jag blir känd som förrädaren Judas Iskariot
Som en snara runt min hals
Som ett sår i mitt bröst
Är mitt snåriga begär, att äga
och alltid komma först
Som en snara runt min hals
Som ett sår i mitt bröst
Är min giriga hunger
som aldrig skänker tröst
som inte gör mig trogen
min innersta röst
3.
Pengarna prästerna gav mig
dom vill jag inte veta av
Nu blir jag känd som förrädaren
för kyssen som jag gav
Får jag flera chanser?
Kan jag börja om?
Gjorde jag det som jag ville
eller gjorde jag tvärtom?
Vem kan förstå, det som jag gjort
Nu vet jag inte hur det ska gå med/för Judas Iskariot
Varför är du här?
Judas
Petrus, varför är du här?
Vad får dig att komma ända hitut?
I ensamhetens mörka plats
ser jag dig som jag aldrig sett dig förut
Judas, jag gick hit direkt
Jag behövde komma från alltihop
Till mörkrets plats och i ensamhet
Bort från blickarna, bort från hånfulla rop
Jag har svikit min Mästare
Nu sörjer jag allt som gick fel
Efter allt som hänt undrar jag
om jag någonsin kan bli förlåten och hel
Petrus, här möts du och jag
Aldrig trodde jag att jag skulle få
se dig sån här och säga till mig
att vi möts som förlorare båda två
Jag har svikit min Mästare
Nu sörjer jag allt som gick fel
Efter allt som hänt undrar jag
om jag någonsin kan bli förlåten och hel
Petrus sorgesång
1.
När du hade lämnat oss gick vi ut till Getsemane
I mörkret och kylan sa Han: ” ni kommer alla förneka mig”
Då gjorde jag som jag brukar – jag lovade klart och tydligt:
”om alla dom andra förnekar, förnekar jag aldrig dig.”
Stor ord
Många ord
följer i Petrus spår
Stora ord
Många ord
följer där Petrus går
2.
Då sa han dom konstiga orden, som inte jag förstod
Om tuppen som skulle gala när jag förnekat allt
Det blev som han sagt och varnat – förnekaren blev jag vid elden/tre gånger
Då hörde jag tuppens signaler. Och natten blev isande kall
Stor ord
Många ord
följer i Petrus spår
Stora ord
Många ord
följer där Petrus går
3.
Nu sitter vi här med varandra. Mörkret har blivit vårt hem
Utanför stadens gemenskap finns dom som vet hur det känns
Sveket har alla gemensamt, fast det ser olika ut
Frågan som bränner och svider är: ”Var går förlåtelsens gräns?”
Judas blues
1.
Var jag förutbestämd till en kyss?
Var min roll ifrån början förrädarens?
Var jag bara en bricka
i ett osynligt, högre spel?
Eller hade jag chansen att välja
en annan väg än jag gick?
Finns det en mening med allt som sker?
Vad ska jag tro nu när allting känns fel?
2.
Ska jag någonsin hitta mig själv
efter det som jag gjort i Getsemane
Alla tankarna irrar,
jag blir sjuk av förvirringen
Var det ondskan som ledde till kyssen
då orkar jag inte mer
Vem kan stå ut med att vara den
som sviker för pengar och orkar leva sen
3.
Om jag ändrat mig, och hade valt
en helt annan väg än förrädarens?
Fanns det alternativet,
eller var Gud beroende
av att jag skulle välja den vägen
Vad är det då för en Gud
Som sitter högt upp och spelar (ett) spel
Då blir ju Gud viljans/våran/livets/mänskans fiende
4.
Om mitt svek var en del av Guds plan -
är jag ändå den snåle förrädaren?
Allt blir konstigt och bakvänt
Kan nå´n säga mig, vem jag är?
Eller kan det va så att det onda
och giriga tvingas gå
godhetens konstiga slingerväg
Vem kan förklara och ge svar som bär?
Maria
Det är lätt att bara minnas det tunga och svåra
Vi minns mycket mer våra fel
än det som är ett ljus i det mörka och hårda
Det som gör att bilden blir mer hel
Jag har också gått i mörker
Jag har också gått och undrat var ljuset är
Men där det är som mörkast
blir ett litet ljus som en eld
som värmer och leder, som visar och viskar
att mitt i mörkret finns den väg som bär
Kommer ni inte ihåg?
Maria Magdalena
Kommer ni inte ihåg
Kommer ni inte ihåg
Orden och bilderna Jesus gav oss
Kommer ni inte ihåg
Hur det lilla
Hur det svaga
Hur det oansenliga
Har en låga
Har en styrka
Har en kraft
som bär det Gudomliga
Det är här i utanförskapets trakt
vi ska (på)minnas kärlekens (märkliga, mäktiga) makt
1.
Tänk er ett strå
som vajar stolt i vinden
Så händer nånting
och strået är knäckt
Tänk er ett ljus
som lyser upp i huset
Så kommer en vind/storm
och ljuset är släckt
När livet känns som ett avbrutet grässtrå
När livet känns som en flämtande låga
Kan minnet av orden som Han sa då
Ge oss mod att försöka och våga
2.
Minns ni en gång
när alla hade bråkat
om vem som var bäst
om vem som kom först
Han tog ett barn
och ställde det framför oss
Men ingen förstod
att barnet var störst
Nu är vi små, vi är nakna som spädbarn
Vi måste också bli burna av/i ömhet
Med minnet av barnen och det som han sa
vågar vi kanske gå i dess närhet
3.
Tänk er ett korn
Det minsta utav alla
Ett vetekorn
så litet och sprött
När det är sått
och fallit djupt i jorden och vilar djupt i jorden
Då växer ett liv då gror det ett liv
ur det som är dött
Nu är det mörkt som för kornet i jorden
Men mitt i mörkret finns livet som väntar
En hemlighet vilar i vetekornet
Där finns livet och ljuset som längtar
Vi kommer nog ihåg
Judas och Petrus
Vi kommer nog ihåg
Visst finns minnena kvar
Det var ju som igår
Vi kommer nog ihåg
Men frågan som jag/vi har
är om nå´n förstår
Gäller det mig, gäller det oss
Har vi en chans
Gäller det mig, gäller det oss
Finns det nånstans
En famn
Ett hem
Ett bo
som väntar på oss
Det är svårt att tro
Vi kommer nog ihåg
Visst finns minnena kvar
Det var ju som igår
Vi kommer nog ihåg
Men frågan som jag/vi har
är om nå´n förstår
och öppnar sin famn
för mig, för oss
nu när vi går
I oss alla
I oss alla lurar sveket
I oss all bor en förrädare
I oss alla lever (det en) Petrus
I oss alla en som är släkt med Judas Iskariot
Dom är vi
Vi är dom
Dom är som vi
Vi är som dom
Dom lever i oss alla
Det får inte va´ slut
Maria Magdalenas sång
1.
Jag har mött det här förut – att allt var över
Hur det sista hoppet lämnat mig och gått
Jag har sett dom tunga molnen svepa in
och färga allting både svart och grått
Men när mörkret var som mörkast,
när allt blev tomt och ingenting fanns kvar
Då hörde jag en trotsig enkel ton, en sång
Vemodig och vacker, men klar
Det kan
Det får
inte va (vara) slut
Det måste ur mörkret
finnas en väg som leder ut
Det kan
Det får
inte va´ (vara) slut
2.
Jag kan minnas som igår, när livet vände
Och jag kunde andas djupt och fritt igen
Jag var utestängd och ratad
utan tro och hopp på vad som skulle komma sen
Hela jag var som belägrad
Jag var en främling i min egen kropp
Bland allt som hördes, hörde jag en röst, som sjöng
Sången sjöng mig fri, gav mig hopp
Det kan
Det får
inte va (vara) slut
Det måste ur mörkret
finnas en väg som leder ut
Det kan
Det får
inte va´ (vara) slut
3.
Alla minnena jag bär ger mig en aning
att det aldrig är för sent att börja om
Det har hänt så många gånger
att jag tappat allt, men det var då som ljuset kom
Genom mörkret kan jag ana
att det jag mött förut ska/kan ske igen
Min aning är en enkel, trotsig ton, en sång
Sången om uppståndelsen
Det är, det tar inte slut
Det är
Det tar
inte slut
Genom döden, genom graven
hittar livet vägen ut
Det är
Det tar
inte slut
Det är
Det tar
inte slut
Genom döden, genom graven
hittar Jesus vägen ut
Det är
Det tar
inte slut
Livet är segrare
1.
Det är nästan bara mörker
Det är nästan natt
Knappast syns ett spår av gryningen
Ändå är det någonting som trotsigt sjunger att:
”ljuset kommer smygande igen.”
2.
Några kvinnor trotsar mörkret
går i gryningen
för att smörja Jesu döda kropp
Men istället får dom möta
i förvirringen
det som väcker liv i deras hopp
Det är då det händer
Det är då det vänder
Det är som om livet börjar om
Ljuset är starkare
Livet är segrare
Stenen är borta
Graven är tom
Genom all död går en väg
till liv
3.
När allting är bara mörker
allting bara natt
utan ens ett spår av gryningen
Får vi ändå minnas
får vi trotsigt sjunga att:
”ljuset kommer smygande igen.”
Det är då det händer
Det är då det vänder
Det är som om livet börjar om
Ljuset är starkare
Livet är segrare
Stenen är borta
Graven är tom
Genom all död går en väg
till liv
Vi är släkt med varandra
Prelud:
I ärlighet och ömhet får vi möta varann
Säga som det är och försöka förena
det som vi skäms för och det som gör oss stolta
Här finns både Judas med Petrus och Maria Magdalena
Omkväde:
Vi är släkt med varandra
Vi är lika i det mesta
Vi är skapade att leva försonade
som vi är
Vi är kallade att följa
den väg som väljer livet
Vi är kallade att kämpa
för rättvisan och freden
Vi är kallade att leva
som vi lär
Stick (som kan sjungas samtidigt med omkvädet):
Girighet och svek
Givmildhet och trofasthet
Svikna löften och stora ord
Trohet och gemenskap kring ett bord
Skam och skuld och rädsla
Befrielse, förlåtelse och kärlek
Genom allt
Genom allt finns det tecken
Genom allt finns det spår
Genom allt finns en hälsning
om en framtid
Och en hälsning
från igår
Som en flod med ständigt flöde
Som en sång som alla hör
Som en eld som aldrig slocknar
Som ett hopp som aldrig dör
1. (”Judas rösten”)
Än en gång så står jag här
med allt som jag har och är
Jag är mycket, jag är många
Jag har minnen som vill fånga,
som vill binda mig
Men i ärligheten vill jag
öppna mig för dig
Jag är känd för min kärlek till pengar
Jag är känd för mitt heta humör
Jag är känd för att svika och ljuga
Jag är känd för affärer jag gör
Men jag är mycket mer
än det andra ser
Alltihop är jag
som är både stark och svag
Det jag skäms för vill jag lämna
Muren runt mig kan få rämna
Så det goda som jag vill
Och det goda som jag kan
ska få flöda fram
som livet som vann
2. (”Petrusrösten”)
Än en gång så står jag här
med allt som jag har och är
Jag är mycket, jag är många
Jag har minnen som vill fånga,
som vill binda mig
Men i ärligheten vill jag
öppna mig för dig
Jag är känd för att jag har en åsikt
Jag är känd för dom ord som jag sagt
Jag är känd för att jag vill bestämma
Jag är känd för att jag vill ha makt
Men jag är mycket mer
än det andra ser
Alltihop är jag
som är både stark och svag
Det jag skäms för vill jag lämna
Muren runt mig kan få rämna
Så det goda som jag vill
Och det goda som jag kan
ska få flöda fram
som livet som vann
3. (”Mariarösten)
Än en gång så står jag här
med allt som jag har och är
Jag är mycket, jag är många
Jag har minnen som vill fånga,
som vill binda mig
Men i ärligheten vill jag
öppna mig för dig
Jag är känd för att gå lite bakom
Jag är känd för att inte ta sats
Jag är känd för att gå i det tysta
Jag är känd för att inte ta plats
Men jag är mycket mer
än det andra ser
Alltihop är jag
som är både stark och svag
Det jag skäms för vill jag lämna
Muren runt mig kan få rämna
Så det goda som jag vill
Och det goda som jag kan
ska få flöda fram
som livet som vann